Varför jag varit borta från gymmet sedan i oktober

Bland sista gångerna jag var på gymmet antar jag…

Snurrigt värre som vanligt! Är det något jag kan vara expert på så är det att slarva bort saker. Nu när jag äntligen känner att det kan vara dags för gymmet igen så hittar jag inte mitt gymkort! *Paanik* Virrar bara runt här hemma i huset. Tyvärr är det så pass lång tid sedan jag gymmade sist att jag har inte ett minne alls vad jag gjorde av det sist.

Har nu inte varit och tränat sedan i oktober. Very long time ago! Men först åkte jag på en massa förkylningar efter varandra och sedan kastade jag mig själv nästan in i väggen. Vilket gjorde att jag blev tvungen att dra i nödbromsen! Det var verkligen bara jobba, sova, jobba, sova. Inget annat ansträngande fick förekomma. Var verkligen jobbigt nog! Så nu har jag fokuserat på att göra det som är nödvändigast som jobb och dyligt och bara vila därefter. Detta gör att jag mår så olika fortfarande från dag till dag. Vissa dagar mår jag bra och kan jobba en hel dag samt träffa folk osv. Sedan finns det vissa dagar som exempelvis igår är jag så utslagen att jag bara kliver upp för att äta och gå på toa. Tack och lov har det värsta utmattningsdagarna infallit sig hittills på helgerna. Men känner för tillfället att det varit bra att det är en väldigt lugn period på jobbet. Så har bara haft 3-4 kunder per dag vilket har varit nog för mig.

Så idag har jag en otroligt bra dag, där jag känner mig otroligt positiv och skulle nog kunna bege mig ut på vilket äventyr som helst. Imorgon kan det hända att jag har för mycket ångest (som dök upp i samband med utmattningen) för att göra mer än nödvändigt, vilket är troligt då jag upptäckt att jag för det mesta har detta varannan dag. Detta gör att jag hamnar i en ond spiral. De dagar jag känner mig låg ids jag inte ens försöka packa en gympåse, för varför skulle jag ens få för mig att vara på gymmet när man inte vill något annat än att krypa ur sitt egna skinn? Och sedan blir det dagen efter och jag lever precis som innan hösten då jag började bli sjuk i detta och ångrar att jag inte packade väskan när jag står där i en lucka utan kund. Då mår jag bra, inget känns det minsta konstigt och jag kan inte alls känna igen mig i de tankar jag hade dagen innan. Det är sådana dagar jag packar min gympåse på kvällen för att dagen efter träna istället. Och dagen efter känner jag mig som världens mest korkade människa som packade väskan dagen innan. Hur kan man lura sig själv så? Det är märkligt, men det är så jag lever just nu. Sedan ska jag tillägga att alla dagar då jag är låg behöver inte betyda att jag har ångest, utan som igår hade jag ingen energi bara rent fysiskt, bara utslagen. Så med stor risk kan jag skriva idag att jag är peppad för gymmet imorgon, för det lär inte ens hända att jag har minsta lust för det imorgon, utan det lär bara att pina sig igenom dagen i övrigt. Men innerst inne idag, hoppas jag att jag vinner över mina inre tankar imorgon. Jag behöver verkligen få träna. Jag vill träna. Orken ska bara få följa med.

Kanske du också gillar detta: